Friluftsäventyr

Idag var jag på date. Jag tog med mig hunden och så åkte vi och promenerade i Tyresta nationalpark. Det var kul att träffa någon som delar samma friluftsintresse som jag, och dessutom kändes det roligt att över huvud taget träffa någon annan än familjen. Man har ju isolerat sig så förfärligt nu på grund av pandemin. Men vi tyckte att vi ändå kunde ses eftersom vi skulle hålla till utomhus och vi var duktiga med att hålla avstånd. Vi började med att gå  Tyresta Urskogsstig och sedan gick vi i princip samma väg som jag och Dixie gjorde i torsdags, och stannade vid samma vindskydd men satte oss den här gången på en klippa vid sjön och drack kaffe och fikade. Sedan tog vi oss samma väg tillbaka igen som vi kom. Det var mycket folk i nationalparken idag, så Tyresta rekommenderas definitivt på en veckodag istället för en helg, om man har möjlighet. Jag hade inte med mig min kamera idag så tog bara en ganska dålig mobilbild, men det får duga. 

Återigen åkte jag på morgonen till mina föräldrar för att hämta hunden. Idag bar kosan mot Tyresta Nationalpark, som jag varit sugen på länge. Det passade bra att åka dit på en veckodag istället för på helgen, då det kan vara väldigt mycket folk i nationalparken på helgerna. Vi började med att gå  Bylsjöslingan  som är ca 6 km lång och markerad med grön-vit färg. Den första delen av vägen är väldigt bred och väl preparerad, och jag och Dixie tyckte nog att stigen var lite väl bred och fin för vår smak. Vi stannade dock till vid en liten å där Dixie passade på att bada tassarna. Så efter halva slingan, ca 3 km, vek vi av på en orangemarkerad led upp i skogen. Detta då det var skyltat till ett vindskydd med eldplats åt det hållet, ca 1 km bort. Väl framme vid vindskyddet träffade vi två trevliga killar med hund, en liten 11månader gammal tjej som hette Bella. De hade spenderat hela dagen där och badat på morgonen. De bjöd på kokkaffe som de tillagat över elden och jag åt min med...

Idag lyckades jag lura med mig mamma ut i skogen. Vi tog bilen och åkte till  Vinterskogens naturreservat  i Botkyrka söder om Stockholm. Det var rätt svårt att hitta dit och vi hamnade på en grusväg långt ute i skogen och hade ingen aning om ifall vi kommit rätt eller inte. Men vi parkerade bilen där ändå och började gå  Hällmarksslingan .  Leden är ca 6 km lång och går alltså i en slinga runt bl.a. sjön Borsjön. Terrängen är på många ställen väldigt kuperad och på vissa ställen får man nästan klättra upp och ner för att ta sig fram. Hunden var som vanligt väldigt taggad och tyckte skogsturen var superkul. Slingan går en bra bit längs Borsjön, som låg fantastiskt spegelblank, men också upp i gammal skog över stenhällar täckta med vacker vit mossa. När vi gått slingan runt var vi båda trötta och hungriga. Så tog vi oss till ett  vindskydd  med eldstad, där vi mötte en trevlig familj som redan gjort upp eld. Vi delade med oss av vår medhavda ved och passade ...

Först och främst: välkommen till min nya blogg! Agnes heter jag och jag har länge haft ett vilande friluftsintresse. Mycket drömmar och tankar, men väldigt lite verksamhet. Jag har länge varit nyfiken på vandring men det jag gjort av den aktiviteten har faktiskt mest varit utomlands. Jag har till exempel vandrat i den fantastiska Mascadalen på Teneriffa, där jag bodde ett halvår för några år sedan. Jag spenderade en vecka för något år sedan på den otroliga Kap Verde-ön Santo Antao, grön och lummig, ett verkligt vandringsparadis. Den sommaren jag bodde på den grekiska ön Skiathos råkade jag flertalet gånger att gå vilse i den lummiga naturen. Och jag har länge drömt om att besöka Peru för att vandra Incaleden, eller göra pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela i Spanien. Att vandra är ett perfekt sätt att uppleva nya platser, men jag är alltså fullständig nybörjare vad gäller den svenska naturen. Märkligt, eller hur? Jag har aldrig sovit i tält (annat än på festival...), använt e...